29 dec, börjar mitt nya liv redan imorgon?
När jag och Zack gick till stef ikväll så insåg jag hur skönt det är att gå ut och gå på vintern.. Kallt och friskt plus grymt vackert :)
Så nu hade jag ju tänkt försöka gå ut och gå varje morgon innan jobbet eftersom det är så mörkt på kvällarna, det kan ju vara en ganska bra start på dagen tänkte jag. Mer energi till tjejerna och jag blir mycket piggare. Plus om jag inte kommer iväg till gymmet varje kväll så har jag iaf gått en sväng.. Räcker ju liksom med 40 min ..
jaja. Egentligen tänkte jag ju starta allvaret efter nyår men det är väl lika bra att starta det nu när jag känner för det..
Som sagt jag har ju ett mål, målet är att jag ska trivas och må bra i mig själv.. Det är det som är viktigt.
Annars har dom två dagarna varit bra med tjejerna :) Det är skönt att få tillbaka rutinen och något att göra under dagarna :)
Sen har jag bara suttit och funderat, jag är så himla glad att jag hamnade här i Chicago! Hos en familj som är underbar och jag har hittat vänner som verkligen känns som riktiga vänner. Vi hänger inte ihop bara för att vi måste utan vi är verkligen vänner. Vilket jag trodde var hopplöst i början på oktober när jag satt på mitt rum i Santa Fe. Så jag är glad för min skull, jag är glad att jag fixade allt som hade med rematchen att göra eftersom jag ett tag där tänkte ge upp när allt kändes så himla hopplöst..
För det här året är något jag så länge har velat göra, jag tog chansen och är mitt upp i ett år jag aldrig kommer glömma. Fan vad grym jag är egentligen, jag lämnade precis allt, precis allt som heter trygghet, familjen, vännerna jaa allt som fanns i mitt liv.. Jag åkte ifrån det för att göra något helt annat.. Lilla emma, jag själv trodde inte ens att jag skulle komma iväg och klara det.. Fan när jag sökte kändes det så långt borta och liksom det var inte så mycket tankar. Bara att jag ville liksom... Men jag tog steget och jävlar vad stolt jag är över mig själv..
Ursäkta ni som tror massa saker nu om mig. Dra mig inte över en kant.. Men ni som kände mig i låg, mellan och högstadiet hur många av er trodde att jag någonsin skulle göra något sånt här??? Inte jag iallafall!!!'
Fast att tillägga, jag hade aldrig fixat det utan HELA min FAMILJ, SLÄKT och mina VÄNNERS stöd och hjälp. Ni anar inte hur mycket det har betytt/betyder för mig. JAG ÄLSKAR ER, ni är så underbara!
Så nu hade jag ju tänkt försöka gå ut och gå varje morgon innan jobbet eftersom det är så mörkt på kvällarna, det kan ju vara en ganska bra start på dagen tänkte jag. Mer energi till tjejerna och jag blir mycket piggare. Plus om jag inte kommer iväg till gymmet varje kväll så har jag iaf gått en sväng.. Räcker ju liksom med 40 min ..
jaja. Egentligen tänkte jag ju starta allvaret efter nyår men det är väl lika bra att starta det nu när jag känner för det..
Som sagt jag har ju ett mål, målet är att jag ska trivas och må bra i mig själv.. Det är det som är viktigt.
Annars har dom två dagarna varit bra med tjejerna :) Det är skönt att få tillbaka rutinen och något att göra under dagarna :)
Sen har jag bara suttit och funderat, jag är så himla glad att jag hamnade här i Chicago! Hos en familj som är underbar och jag har hittat vänner som verkligen känns som riktiga vänner. Vi hänger inte ihop bara för att vi måste utan vi är verkligen vänner. Vilket jag trodde var hopplöst i början på oktober när jag satt på mitt rum i Santa Fe. Så jag är glad för min skull, jag är glad att jag fixade allt som hade med rematchen att göra eftersom jag ett tag där tänkte ge upp när allt kändes så himla hopplöst..
För det här året är något jag så länge har velat göra, jag tog chansen och är mitt upp i ett år jag aldrig kommer glömma. Fan vad grym jag är egentligen, jag lämnade precis allt, precis allt som heter trygghet, familjen, vännerna jaa allt som fanns i mitt liv.. Jag åkte ifrån det för att göra något helt annat.. Lilla emma, jag själv trodde inte ens att jag skulle komma iväg och klara det.. Fan när jag sökte kändes det så långt borta och liksom det var inte så mycket tankar. Bara att jag ville liksom... Men jag tog steget och jävlar vad stolt jag är över mig själv..
Ursäkta ni som tror massa saker nu om mig. Dra mig inte över en kant.. Men ni som kände mig i låg, mellan och högstadiet hur många av er trodde att jag någonsin skulle göra något sånt här??? Inte jag iallafall!!!'
Fast att tillägga, jag hade aldrig fixat det utan HELA min FAMILJ, SLÄKT och mina VÄNNERS stöd och hjälp. Ni anar inte hur mycket det har betytt/betyder för mig. JAG ÄLSKAR ER, ni är så underbara!
Emma i åldern 3-4?: tuta då, tuta då!
Alla stora killar på dagis PLUS OSKAR: tut, tut, tut, tut.
Haha.. Underbart minne, fast att jag blev så ruskigt arg och ledsen på dom just då :p
Puss nattinatt
Kommentarer
Postat av: mamma marie
Ja, du har all anledning att vara stolt över dig själv,och jag är stolt över dig fast jag var övertygad att du skulle fixa det....du är ju lite envis också:) jag tror du kommer få ett underbart och lärorikt år med en massa fina minnen som du kan bära med dig.
Kram å puss
Trackback
