Efter mycket om och men så börjar mitt lilla huvud och alla dess tankar spela mig ett spratt! Jag gillade verkligen familjen men är dö orolig att det inte ska funka och att jag ska må piss. Men som storasyster sa, vilken familj jag än väljer så kommer jag nog känna exakt samma sak. Det kändes verkligen kanon och familjen har samma tankar och värderingar som jag har men tänk om det finns någon bättre där ute?

K&L kommer vara hemma från början och dom har även en annan babysitter på dagarna. Så jag kommer hjälpa till på morgonen och på kvällarna.. Men jag är såklart välkommen att följa med dom om dom gör någon speciellt på dagarna och helgerna.. Jag är alltid välkommen då. Det känns ju verkligen jätte skönt måste jag säga, dom var även väldigt mån om att jag ska bli en i familjen och få en bra kontakt med dom. Väldigt posetiva och glada människor verkade dom vara sådär över telefonen...
Men just det där tänk om det finns någon bättre familj där ute för mig?

Alltså egentligen så kan man ju inte veta förr ens man är där och har vart där ett tag... Va faaann ska jag lyckas tänka såna tankar jämt.

Familjen har verkligen allt jag vill ha.... Jag tänker nog skriva ett mail till K igen nu! Fråga om hon har fått reda på om det finns några au pairer i området (dom håller på att flytta)!



nattnatt