Uppe tidigt !

Hua, trodde jag lätt skulle avlida imorse när klockan ringde.. Kvart i sju, men det är väl bara bra att jag lär mig kliva upp i tid :D haha. Kommer ju börja sju hos familjen oxå :)..

aja, om ett tag så går mitt tåg, och då åker jag till min farbror, Terese (med bebismage) och Wilma i Stockholm. Imorgon så åker vi neråt till Ronneby där jag nu ska vara på obestämd tid ett tag. Det känns underbart sköönt, komma bort och få göra något helt annat ett tag. Plus att säga hejdå ordentligt till dom innan jag åker.. Wilma är ju liksom tillräckligt gammal för att komma ihåg och glömma bort mig. Nya bebisen eller Alice som Wilma säger har ju inte riktigt några minnen från den första tiden.. Liksom morbrors och sofies barn, Fredric han kommer ju inte heller minnas mig riktigt. Barn glömmer ju fort.. Ehe, det blir nog bra det där.. Det finns internet så jag kan prata och så med dom och heeela familjen ändå fast jag är på andra sidan jordklotet.

Skype är en bra uppfinning, den gillas skarpt. Sa till mamma att datorn ska med på julafton till mormor och morfar så jag kan få prata med hela familjen då..

Det är ju liksom det som kommer kännas tuffast, men då är det bara att bita ihop och inse hur bra jag har det egentligen :)


Nu måste jag faktiskt sluta, tåget går ju snart och min väska är nog lite för stor än.. haha.. 



puss

Hejdå!?!

Det senaste jag vet nu är att det är den 12 oktober som jag säger hej då till Sverige, min familj, mina vänner och min trygghet för 13 månader! Och säger hej till Usa, en ny familj, nya vänner och en ny trygghet för 13 månader.

Jag blev glad när jag läste mailet från ena värdmamman, med mitt ja nu så dras allt det sista igång.. Jag skickade ett mail så fort jag kunde, gud vad himla glad jag blir.. Äntligen liksom, jag trivs med tanken att få uppleva något nytt och få en livserfarenhet som heter duga..

Som sagt min familj består av två mammor (nu tänker alla massa tankar), en pojke på två år, och två pojkar på 5 månader, dom blir sju månader när jag kommer. Det kommer verkligen bli en utmaning att ta hand om tvillingar för det har jag aldrig gjort men jag ser verkligen framemot det. :)

Barnen är så hemskt söta så man bara smälter, ska nog skicka ett mail till K och fråga om jag får lägga ut bilder här på familjen. Men de får bli senare. Nu ska jag njuta och vara glad att det här verkligen kommer gå vägen. :) Here I come!


Imorgon blir det inköp av en kamera och lite annat som jag kommer måste ha. Det känns bra.. :)




puss




Trött, sliten och fotboll.

Igår blev det bra, festen var great men synd att det inte kom mer folk. Men dom som kom var uppskattade och hemskt roligt att träffas, för vissa kommer man ju inte ta sig tid att träffa innan man åker för att dom inte är dom där nära vännerna. Så det var grymt Jag kom verkligen på att jag verkligen skulle åka om några veckor den är inte bara en dröm längre.. Tårar till folket, det är jobbigt att säga hejdå .
Ehe, bättre ändå jag har ju några veckor på mig att säga hejdå. Även fast fötterna styr ner till Ronneby i helgen på obestämd tid!

Så imorse var det inte riktigt min morgon, men uppe med tuppen halv 8 vaknade jag sen var det himla svårt att försöka somna om . :/  men men, kl 10 hade jag tagit en promenad och var himla pigg.. Dock har det pigga humöret försvunnit och nu är jag hemskt trött och känner mig lite sliten som mina kära vänner har varit snäll och sagt till mig hela dagen.. "Emma, hade du roligt igår? Du ser hemskt sliten ut" typ.. haha.. Ehe, man lever ju bara en gång faktiskt..

Sen har jag varit och kollat på när syster har spelat fotboll. Pappa och jag for iväg, missade såklart bägge av hannas mål men sen hade hon några riktiga bra chanser men det gick inte hela vägen.. Men laget gick därifrån med en seger på 3-5, härligt.




 Ååhhh, hittade en klubba här bredvid datorn som jag fick runt halsen på studenten. Tror nog jag ska ta och äta upp den nu :) btw, den är hemskt god en pimpimklubba :)



puss

Den 21a.

Hej hallå!

Sista "riktiga" dagen på arbetet idag, blir lite hoppa in när det behövs sen tills jag åker.
Allså snart dags att börja, har jobbat lite konstiga tider hela veckan! Jag som har gått och blivit van på 9-18.15 dagar^.. 
Men det ska väl gå att ta bort den rutinen med. Hela nästa vecka kommer jag bara att vara hemma och ha det trevligt, men sen till helgen så bär det ner till sthlm och sen vidare till Ronneby  till Farbror med familj vet inte hur länge jag blir kvar där än. Säga hejdå och mysa med Wilma och kanske lilla plutten som ska komma nu i början på september. Bara ha det bra med andra ord.  :)

Längtar tills på tisdag då den efter längtade lönen kommer, jag tackar och tar emot.. Även fast jag vet att dom där pengarna kommer försvinna förbannat fort den här månaden till allt som måste köpas och fixas...

Men bort med den ångesten nu, det tar vi sen..

Nu dags för jobb i härliga fem timmar.




hejsvejs. 

I'm on my way, I'm on my own.

Sista mailet innan det verkligen blev klart. Nu har jag gjort en match (som det som fint heter) med Crow Family in Santa Fe, New Mexcio.  Fan vad spännande måste jag säga, jag bara längtar måste jag säga.. (Fast lägg till nervös så in i helvete mellan raderna) ... Men det ska man vara!

Så 5 eller 12 october blir det till att flyga.... Jag ska liksom dit, till stooora Usa på andra sidan jorden, helt ensam i 13 månader som det verkar... Dit jag har drömt om att få åka, dit jag har längtat det senaste året nu ska jag verkligen dit.. Det är STORT, nästan större än USA... ;)

Okej, nu ska det här smälta in och sen återstår det ändå mycket innan jag kan sätta mig på planet..

Försäkringar och visumet är väl det största och viktigaste..
Och jaa, inköp av en större resväska, dator och kamera plus lite annat smått och gott..



I'm on my way now.


Men sen måste jag verkligen slå in ett STORT TACK till Malin Hultin som har gjort min snygga bloggdesign.
http://malinhultin.blogg.se


Nu ska jag faktiskt ta och sova, det väntas ett träningspass imorgon bitti om mitt knä vill svullna ner och bli som vanligt!


nattinatt

hard thoughts today!

Efter mycket om och men så börjar mitt lilla huvud och alla dess tankar spela mig ett spratt! Jag gillade verkligen familjen men är dö orolig att det inte ska funka och att jag ska må piss. Men som storasyster sa, vilken familj jag än väljer så kommer jag nog känna exakt samma sak. Det kändes verkligen kanon och familjen har samma tankar och värderingar som jag har men tänk om det finns någon bättre där ute?

K&L kommer vara hemma från början och dom har även en annan babysitter på dagarna. Så jag kommer hjälpa till på morgonen och på kvällarna.. Men jag är såklart välkommen att följa med dom om dom gör någon speciellt på dagarna och helgerna.. Jag är alltid välkommen då. Det känns ju verkligen jätte skönt måste jag säga, dom var även väldigt mån om att jag ska bli en i familjen och få en bra kontakt med dom. Väldigt posetiva och glada människor verkade dom vara sådär över telefonen...
Men just det där tänk om det finns någon bättre familj där ute för mig?

Alltså egentligen så kan man ju inte veta förr ens man är där och har vart där ett tag... Va faaann ska jag lyckas tänka såna tankar jämt.

Familjen har verkligen allt jag vill ha.... Jag tänker nog skriva ett mail till K igen nu! Fråga om hon har fått reda på om det finns några au pairer i området (dom håller på att flytta)!



nattnatt

Jag var nervös helt i onödan.

Nu har jag landat efter pratet med familjen Crow,
visst jag var hemskt nervös innan och i början av samtalet men sen släppte det.
Svårt att hitta ord ja visst, men gud vad jag gillar dessa människor!
Grymt onödigt och vara så nervös som jag var, klättrade på väggarna fram till 22 när dom ringde..
Räknade fel där på en timme!

Det gillas att dom verkligen tycker att jag matchar deras familj och tror att vi kommer funka bra ihop.
Visst det kan visas att vi inte gör det när det väl börjar men jag tror på det här.
Hoppas verkligen på att det finns mycket au pairer i området.

Ska tänka lite på det här nu, skriva ett mail med lite mer frågor osv.
Det kan ju bli så att efter lite tänkande osv så kanske någon av oss inser att vi inte vill ha varandra.

Annars så är det början på oktober som gäller för mig.
Hoppas på att Jag och Sofia kan åka samtidigt, det där sällskapet på flyget skulle jag behöva :p







Nattnatt

Nervös

Hemskt nervös inför samtalet med familjen..

Kan nästan inte äta fast jag vet att jag borde, sitter bara här vid datorn och väntar på ett mail som säger:
Sorry Emma, vi hittade en au pair som passade oss bättre. (engelska)
hua, brukar kunna hantera sånt här, men nej nej inte idag..

Jag är livrädd.

Jag gillar dom!

det är nog därför..


Kl 21.00 alltså som gäller, det är då man ska ta fram språket och verkligen berätta vad jag vill och kan..









It's all about us.


Before the "big" talk.

Om någon timme ska jag vara redo och prata engelska med två främmande människor om deras tre barn och allt som kommer röra mitt liv där.
Dom kommer veta hur jag ska göra när jag tar hand om två barn samtidigt, om jag fixar det.
Klart jag fixar det, jag ser det som en utmaning! Samtalet kommer att visa en del av min blivande framtid...

Alla email gör att det känns bättre och bättre varje gång jag får läsa något nytt om dom.. Det känns verkligen som dom är något för mig.. Okej, jag har lärt mig att när jag ser framemot något så slås det bort från mig. Så nu får jag väl ett nej av dom bara för att jag verkligen vill lära känna dom och deras barn..

Hjärtat kommer slå så in i bomben när jag ser ett okänt nummer på telefonen och ett måste att prata engelska.. Ingen utväg liksom bara hemskt mycket engelska.. Något jag har fått höra att jag inte kan av flera männiksor..  Men jag ska bevisa dom, jag klarar att prata för att jag kan...



Usa, engelskan se upp för här kommer JAG...




Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0